Okategoriserade

Vet ni vad

Gick precis på tunnelbanan mot Slussen och njöt av att tränga mig in. Nyss (?) trängdes jag, bitter, på ettan mot la defense.

Jag sitter på bussen i Stockholm och min blick söker sig mot väggen för att läsa av vilken station som är nästa. Väggen är tom och jag ler över den gamla vanan.

Jag fryser, men inte på det sättet jag brukade, när jag står och väntade på buss 157, sen till skolan som vanligt.

Jag går ut genom min port och står plötsligt perplex. Min gamla nattrunda i nanterre satt fast i min motorik – 100 steg framåt, andas in lukten av brasa, sedan vänster. Var ska jag gå nu?

Jag får en impuls och tar upp mobilen för att ringa Hanna men lägger ner den i fickan igen när jag minns att vi inte längre bor grannar.

Jag andas ut när jag sätter mig på gröna linjen – som jag gjorde när jag satt på ettan. Hemma.

Tyst för mig själv mumlar jag den lilla varningsramsan som brukade höras på metron innan dörrarna stängdes.

När jag säger att jag saknar Paris menar jag också nanterre och mitt hem

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.