Godmorgon(?)

Yo. Vaknade på asdåligt humör men sedan vände det. Hade nyss matteprov som gick åt skogen men fuck it, jag ska bli supermodell och sedan skriva en bok om mitt liv. Inte behöver jag matte för det. Skriver mer sedan, nu ska jag ta en kaffe.

Seg haha

Enter a title

favoriter

Luncher jag älskar!! Brukade alltid äta efter träning. Yum.
1) Mörkt bröd, olivolja, salt och tomat. Fruktansvärt gott och lätt.
2.) Denna var så himla god, helt otroligt. Rörde bara ihop något och så blev det supergott. Först kokade jag spenat (kokar man spenat? Minns inte vad jag gjorde men tillagade den, i alla fall, haha), stekte champinjoner i olivolja och vitlök, blandade ner med spenat och slängde i cashewnötter och avocado. FANTASTISKT.
3.) Detta är lite enklare, brukar mest göra så att jag tar det jag har hemma och skär upp det. Favoriten är ju äggöra med lök, purjolök, skinka, och sedan stekta champinjoner med det.

Frukost: 

1.) Inte supernyttig, men god. Bananpannkakor: Mosa 1 banan och blanda ihop med 1 ägg, stek i stekpannan med kokosfett eller vad du har hemma, och servera med jordgubbar, banan och sirap. Skippa sirapen om du vill ha det helt clean hoho
2. Hallonyoughurt, skivad banan, färska hallon och vindruvor. Dröm. 
3. Detta äter jag ungefär hela tiden och det gör mitt liv värt att leva. Rostbröd, olivolja (GOD olivolja, ingen tråkig,) skivad avocado, salt och peppar. Wow. 

Sturecompagniet/slagsmål/jesus

Okej ska berätta om min första utekväll i Stockholm, haha. Hjälp. Den kvällen var den längsta i mitt liv.

Det var alltså i somras, jag och Adiam satt och degade hemma hos mig med musik och huvudvärk. INGEN ville gå ut. Ingenting hände. Vi ligger i min säng och klockan närmar sig halv två när jag ba: ”Vi borde typ dra till sturecompagniet, eller något,”
Adiam tittar på mig. Och så reser vi oss samtidigt och drar på oss kläder. Vi var fresh as fuuuck, vill jag lova. Vi tar oss till stan, ställer oss utanför. Jag var hur nervös som helst. För det första, jag var sexton, så alltså I had no business in that kö whatsoever. För det andra, tänk om någon tacklade mig och släpade in mig i en polisbil? Sjuka tankar snurrade runt i mitt huvud haha.

”Hej,” sa vi till vakten, som såg exakt så sur ur som en vakt brukade göra. En vandrande kliché.
Han muttrade något till svar.
”Vi var preciiiis på toa (toan ligger alltså utanför, typ) och vi orkar inte stå i kö. Släpp in oss, snälla,”
Han suckar och hakar av bandet. Vi seglar in på våra små klackar. Jag vill bara lägga till att mitt ansiktsuttryck just då var ”out of my way, bitch,” men inuti var jag mer ”HOLY SHIT, HOLY SHIT, AHAHAH, HOLY SHIT” Vi höll oss lugna och till synes uttråkade tills vi kom förbi andra vakten, då vi flippade ur totalt och skrattade så vi vek oss.
”Jaha,” sa jag när jag torkat tårarna, ”Nu då?”

Vi tog oss ner till nedre dansgolvet, där det var så mycket folk att man knappt kunde andas. Taket var lågt, luften dålig, människorna ohyfsade, men baren såg inbjudande ut. Vi flirtade med några killar som vinkade till oss att hänga med och köpa drinkar.

Okej, nu kommer det roliga/fruktansvärda/hysteriska. Bartendern radar upp en jäkla massa shots, drinkar, citron, salt, ja, allt som hör hemma på en bardisk helt enkelt. Observera att jag just då var spiknykter, jag hade inte druckit minsta droppa alkohol. Ändå kände jag hur jag började må illa. Så jag vände mig till Adiam, precis när hon ska ta sin första shot, och säger ”Jag mår inte bra, jag går upp,”
Hon svarar ”Men hur ska du hitta mig sen??”
I mitt huvud lade hon just fram ett av världens största problem. Hur? HUR?! Jag kunde inte tänka. Eftersom jag anpassade mig efter hennes ord, bestämde jag att det var omöjligt på alla sätt och vis att ta sig upp. Det snurrar till i huvudet, så jag lägger huvudet mot bardisken. Bara vila lite.

Sedan svartnar allt.

Jag befann mig i en sjuk drömvärld, med klackskor som snurrade i cirklar, färger, former.. har ni sett i ett kaledjoskop? Exakt så trippat var det. Jag var borta i flera år, flera decennier. En kort sekund var jag medveten om att någon skrek åt mig och sedan brände det till över kinden, men så sjönk jag djupare ner och var totalt, fullkomligt black-on-white medvetslös. Koma. Helt okontaktbar.

Jag vaknar till på en stol, en röd fåtölj, och någon håller fram vatten. ”Här, drick,”
Det är managern för klubben, som också styr Hells kitchen. Jag stirrar på glaset och fattar inte riktigt vad jag ska göra med det. Sedan är det som om volymen vrids upp jättesnabbt och allt kommer tillbaka.
”Vilken dag är det?” frågar jag snabbt.
Hon tittar på mig som om jag var komplett galen. ”Eh.. Va? Du har varit borta i tio minuter, typ,”
”Wow,” sa jag bara.
”Vill du ringa ambulans?” frågar managern. Hon ser snäll, men trött ut.
”Nej,” säger jag snabbt och skakar våldsamt på huvudet. ”Det är ingen fara, jag mår bra,” Jag märker plötsligt att det står flera vakter omkring mig, kanske fem stycken, med oroliga miner. En av dem pratar i sin radio, ”ja, hon mår bra, återgå,”.
”Det är ingen fara,” upprepar jag och de slappnar av lite.
”Säg till om du vill ha något,” säger managern och klappar mig på armen innan hon stressar iväg.
Sedan rusar Adiam in med mina kläder i ena handen och en drink i den andra.
”Av alla kvällar!” gastar hon och ställer ifrån sig drinken på bordet. ”AV ALLA KVÄLLAR, Olivia! SÅ SKA DU FUCKING SVIMMA PÅ STURECOMPAGNIET!”Utanför står ett flertal oroliga killar och kikar in och frågar om jag mår bra. Jag vinkar till dem som om jag var drottningen av England själv.

Vi tar oss hem, byter om, tar oss till donken. Adiam svepte målmedvetet sitt glas innan vi drog och hon fnissar nu när jag leder henne till ingången. Utanför står ett par killar, som om hon tydligen känner. Inom loppet av cirka två minuter blir det bråk. Jag stirrar på killgängen som ryker ihop och känner hur jag överväldigas av en konstig lust att lägga mig ner på marken och gå i ide. Helst i några veckor. Istället vänder jag på klacken och går mot 7-eleven för att köpa något att äta. Det blir nog inte värre, tänker jag. (idiot.) När jag kommer in ser jag hur en av killarna som nyss slagits plockar på sig lite grejer och försvinner ur genom dörren. Hans kompis är kvar. Mannen i kassan bryter ut i en ilsken monolog innan han vänder sig till mig och säger ”Du! Du såg allt!”
(jag kör på klassikern) tittar mig omkring, pekar på mig själv, ”Jag?”
”Ja, du”
”Nej, absolut inte, jag är bara en trött sextonåring som har gått igenom ett mystiskt anfall och är påväg att köpa mentos för mina sista pengar, jag har inte sett något, nu tar du fel, gamle man,” säger jag inte. Istället nickar jag. ”Han tog en cola och något mer.”
Sedan följer tio minuters dividerande fram och tillbaka mellan mannen, kompisen, frivilliga i kön och mig. Jag nickar mest, försöker smita, men kan inte. Till slut räddar Adiam mig genom att rusa in. ”Vafan gör du?” säger hon, med sitt hysteriska signatur-tonfall.
”Eh.. jag är vittne, typ,”
”Nej, sådant där får ni lösa själva! Kom nu,” säger hon och drar mig därifrån. Jag ler ursäktande åt de inblandade som viftar protesterande åt mig. Vi vandrar sveavägen fram och allt jag kan tänka på är en varm säng och en kopp te, och min tiger (alltså mitt gosedjur). Vi fortsätter förbi Jensens, hinner hela vägen till 7-eleven vid korsningen, innan nästa jävla människa bestämmer sig för att sätta käppar i hjulet för mig.

På gatan utanför butiken ligger en man utslagen, med rullande ögon och öppna fickor.

”Nej,” tänker jag. ”Nej nej nej NEJ. fuck no. I do NOT have time for this shit,”

”Han kanske är död,” säger Adiam,
”Kanske,” suckar jag. ”Fruktansvärt olägligt av honom, i så fall,”

Vi sätter oss på huk bredvid honom. Ingen puls. Vi hittar hans pass och ringer ambulansen. De kommer efter ett tag, hoppar ut, och då sätter han sig plötsligt upp, till allas förvåning.
”Va?” säger han.
”Va?” säger vi.
Han kliar sig i huvudet, reser sig upp, och promenerar därifrån. Vi tittar efter honom utan att säga något. Ambulansmänniskorna tittar på varandra, rycker på axlarna, och hoppar in i bilen.

”Ha en bra kväll, tjejer. Tack för att ni ringde,”

(suddig bild från den kvällen)​

Solskeen

​Ja hörni. Här i Paris skiner solen och graderna stiger för var dag. Idag efter skolan satt jag och Johannes rakt på marken i la defense bland stressande parisare, och åt citroner, och pratade om våra framtida barn. Och om våren. Jag får ångest. Nu är det inte långt kvar hörni.

Det känns som om januari, frebruari och mars bara flög förbi, minns knappt vad jag gjorde? Januari känns som evigheter sedan. Vad gjorde jag då liksom, när jag inte hade Titty Twister haha. Hängde på VIP Room, kanske. Jag kan inte greppa stunden! Jag kan inte fånga in varje eftermiddag, kan inte njuta. Saknar mörka decembernätter med vin och LU och upptäcktsfärder i farliga områden, saknar julstämning och att se fram emot lov för man vet att man kommer tillbaka. Saknar p-a-n-i-k-e-n som lyste i min, Anna och Josefines ögon när vi sett Interstellar på bio och var tvungna att sitta i två timmar med två falskor vin för att reda ut vad vi just sett. Har så mycket jag vill komma ihåg från Paris som jag kommer glömma, eftersom det är vardagssaker. Ska börja skriva ner allt nu. ALLT! Puss

Palais royal

Åt lunch i Palais Royal med Linn och hennes vän från Sverige! Restaurangen ligger rakt upp från metron, till höger om passagen. supergod mat men kanske lite dyrt. Åt en svingod pasta. Nu har jag skola, puss

Huh

Jag är så jävla efterbliven. Skrev ett långt inlägg och sedan råkade jag uppdatera sidan. What the heeelllll. Aja. Idag gick jag i skolan (duh) och sedan gick jag hem och totaldäckade och vaknade fyra timmar senare. Var typ i en mindre koma. Hur som, irriterande nog blev kameran kvar i Sverige, så ni får nöja er med bilder från min mobil. Ciao ​

Frukost

Snart avresa

Imorgon åker jag hem till Paris och då blir det bättre bloggning.
(Hem till Paris. Kommer på mig själv med att säga det hela tiden. "Åker hem imorgon". Hem!! Till Eiffeltornet. Och baguetter och rosé i solen och LU chokladkakor som slår allt i världen, och Limpan som kommer vara brun efter Thailand och Hanna som kommer ha slutat röka för artonde gången. Hem till buss 157 och arga portvakter, till överpriser och stressade människor, till Madonna och till solsken.)

Sho

Ni märker ju hur dåligt jag uppdaterar. Har mycket att göra, men snart åker jag hem och då är det normal bloggning. Puss

Familjekaos

Är allas familjer så? Sådär röriga som min är, haha? Sitter i soffan och dricker champagne och betraktar när barnen jagar ballonger. Nyss åkte en av ballongerna in i brasan vilket resulterade i en mindre explosion. Vi skulle börja äta vid 4 tiden men maten är inte ens klar.

Ikväll är det party igen. Vi hörs puss

Ser fan inte klok ut.