These

Sugar free. Taggad inför ”pink wednesday”…

Enter a title

Fckh8

så provocerande!!! så underbart!!! 
 

familj

 

 

Jag skriver på nytt


Nu har jag äntligen börjat släppa min första bok (alltså, mentalt.) Har mailat med olika förläggare och det är bara att vänta och vänta. Så länge skriver jag på något nytt som jag FÖR ÖVRIGT tänkte dela med mig av när den är klar. Som ni ibland märker är mina ”texter” kanske lite destruktiva, men jag tycker verkligen att jag fångar känslor på ett helt annat sätt när allt är ett förvirrat kaos. Jag kanske bara babblar. Här har ni ett utdrag kära ni


 

Jag möter honom där, sittandes mot stenmuren, händerna är fulla med jord och strumpbyxorna är fulla med hål, och vita ärr ringlandes som ormar på mina armar, och jag är full och trött, när ett par skor stannar framför mig.
”Här borde du inte sitta,”
”Kan väl du skita i,” mumlar jag tillbaka. En röst skrattar, ett skratt som låter som rinnande vatten. Jag stirrar misstänksamt på flaskan och undrar flyktigt om jag är hög.
”Du är full,” säger vattenrösten.
”Kanske hög också,” säger jag, mest för mig själv. ”Fast jag kan inte för mitt liv minnas…Hm.”
Han sätter sig bredvid mig på den regnvåta marken, och tar tag i mina jordiga händer. ”Har du försökt gräva din egen grav eller,” frågar han och släpper dem. ”Bokstavligen talat,”
Det snurrar till i huvudet av brist på mat eller brist på vätska eller bara brist på vett, och jag reser mig på vingliga ben. ”Jag borde gå hem,”
”Förmodligen,” säger han och reser sig. ”Men du borde nog ta något att dricka först. Seven-eleven runt hörnet är öppen, om du vill att jag ska hjälpa dig?”
Jag ser upp för första gången och möter ett par havsgröna ögon. Nu i efterhand så tror jag att jag föll rakt där, på gatan, utan att känna denna pojke stannat av nyfikenhet eller moral eller vad det nu var. Jag ser på honom, på hans rufsiga, sandfärgade hår, hans hårda drag i ansiktet, hans knytnävar som är fulla av sår, och hans ögon som är fulla av stjärnor, och där och då faller jag handlöst och okontrollerat.

Fast det förstod jag inte då. Istället nickar jag och följer med. 

Ska jag????

Okej så antingen färgar jag håret VITT, alltså kritvitt, eller så blir det brunt. Vad tror ni? Åhhh panik
 
 
 
 
 

om mig

Eftersom jag har svårt att fixa en profilbild med lite info på den här JÄVLA designen så skrev jag ett inlägg om mig själv (som blev lite rörigt). Ni hittar det genom att trycka på OM MIG bland kategorierna. (Eller trycka här)
 
 

Favoriter

 
DAG TVÅ PÅ TEMAVECKAN här på svenska skolan i Paris. Väldigt insense om jag får säga det själv. Killergame blir mer och mer spännande haha. Idag fick jag reda på att Johannes skulle döda mig, och vi hänger ju så jag menar?!? Var tvungen att undvika honom varje sekund, kutade från lektionen till toaletten och sprang över skolgården varje gång det var rast. Alla tippar verkligen på tå på skolan. Spelet tas på största allvar. Hmm. 
 
Sen så var det ju funny hair day också! Jag kämpade med mina två tofsar som var helt omöjliga. Glömt bort hur man gör? Ena blir ju alltid på en helt annan plats än den andra. 
Som ni ser gick folk all in. Anna hade en fågel på huvudet, killarna som kunde fick inblakade flätor och ja, vissa körde på grönt. Underbart haha. Nu ska jag chilla lite och försöka blogga för att underhålla den nya publiken här som jag fick av Alva. Puss

Funny hair day

Okej så idag var det killergame på skolan. Det var hysteriskt haha!! Så sjukt kul. Blev kaos när vi skulle ta gruppfoto, så skönt att ha makten som elevråd. Vi ropade ut precis innan fotot att okej nu är killergame pausat. Sedan när fotot är taget, börjar alla spridas långsamt åt olika håll, och helt plötsligt skriker Anna (elevrådet) KILLERGAME IS ON och jävlar vad det blev fart på alla. 64 elever som KUTAR åt olika håll haha!
Är inte död än!! Failade dock på att mörda en tjej i min klass så nu vet hon att jag har henne? Så dumt. Är taggad på imorgon då temat är funny hair day!! Vad tror ni jag gör?

French monday

Tycker fanbdry här temat är det svåraste!! Har ingen basker?? Eller randig tröja?? Försöker istället köra på ”klassiska fransyskan”. Alltså rött läppstift plus hatt! Hm lär inte vinna pris i alla fall…

(känsligt ämne)

Idag pratade jag och Linn om något lite konstigt. Jag har tänkt på detta väldigt länge men varje gång jag försöker förklara det så låter det bara fel och töntigt typ. MEN jag ska försöka förklara och hoppas att ni fattar!
 
Jag har räknat till 8+ gånger som män har kommit fram till mig och berättat att jag är vacker eller vill prata och få mitt nummer. Bara de senaste dagarna har jag blivit stoppad tre gånger, senast imorse. Och det är ju väldigt nice att få komplimanger, men ibland så blir jag så jävla jävla trött på att bli uttittad. Varje dag, varje gång jag kliver på metron, så är det män eller killar som liksom tar sig friheten att titta på mig. Som om jag var en vacker tavla eller en sexig affisch som var till allas beskådning? Det provocerar mig på något sätt. Imorse till exempel, när en marockansk man i fyrtioårsålden kommer fram och berättar att han har sett mig flera gånger på bussen och tycker att jag är vacker och jag borde ta hans nummer om jag vill gå ut och festa. Är det fel av mig att bli irriterad?
 
Jag vet att jag ser bra ut, jag är inte snyggare än någon annan men visst jag ser bra ut. Och jag har ingenting emot att träffa nya människor, men det finns bara en sak de där männen vill och det är att ligga och det gör mig provocerad, för jag känner mig så mycket som en vinst på ngåot sätt, som om de liksom hoppas på att få mig så att de kan hålla upp mig som en trofé. Det är ju ingen som någonsin bara möter ens blick på tunnelbanan, och ba ”tja” och för en normal konversation. Samtalet går liksom oftast ut på att ”åh du är så elegant, åh du är så vacker, åh du är så fin, ni svenskar är så vackra, vill du ta en drink, åh åh åh,”. Jag har aldrig känt mig så enkel som jag gör här. Jag har aldrig känt mig så omogen och liten som när killar synar mig på det där sättet, från topp till tå som om de studerade ett konstverk. Jag har aldrig känt mig så mycket som ett OBJEKT när de ger mig komplimganer ENDAST baserat på mitt utseende. Jag hoppas ni inte tar detta som ett ”åh jag är så snygg det är så jobbigt”-inlägg, utan att ni förstår min synvinkel. När en kille kommer fram till en i sverige, så är det en annan sak, för svenska killar är så himla mycket mer politiskt korrekta om ni förstår vad jag menar. De skulle aldrig visa tydligt att de bara vill ha mig för att jag ser bra ut. De skulle anstränga sig på det sätt man SKA anstränga sig på. 
 
Som sagt så hoppas jag ni förstår och inte tar det där på fel sätt. Det är väldigt svårt att förklara varför jag blir så arg, men ja, jag försöker mitt bästa haha. Om ni har några synpunkter så skriv jättegärna en kommentar!!!