Perfect morning

 
Det här är tyyyp min drömkropp!
? Skapa rutiner – det blir lättare och lättare att följa dem
? Förbjud aldrig – det gör allt så mycket jobbigare. Undvik hellre. 
? Sätt upp lätta mål som du kan följa. Typ, att du ska bränna 500 kalorier på gymmet. 
Du vet att det kommer vara jobbigt men du ska bara fixa det. 
? Drick en jävla massa vatten. Håller dig mätt och ‘hydrated’ vad det nu heter på svenska. 
? Var realistisk. Allt händer inte på en vecka, men om du inte fuskar och verkligen bara gör det
så kommer du få resultat. Utgå från det. 

Enter a title

avslutning

Gruset knastrar under våra fina skor och sommarvinden lyfter våra lockar. Vi tar ett steg i taget, uppför hela trappan, tills vi glider in i kyrkan på ett perfekt led. Alla är allvarliga och raka i ryggen. Varenda en i kyrkan har ögonen på oss, varenda lärare, elev, och förälder. De följer oss tysta med blicken när vi lika tysta hittar våra platser längst fram. Sedan börjar cermonin. 

 

Jag andas in djupt och lutar huvudet bakåt. Hur många gånger har jag inte legat och blickat upp mot det välvda kyrktaket? Hur många gånger har jag inte följt mönstrena på väggen, smekt glasmålningarna med blicken, drömt mig bort? Hur många advent, avslutningar, alla helgona och påskdagar har jag inte suttit på dessa bänkar och lyssnat på den malande prästen? Jag försöker räkna dem på fingrarna, men händerna vill inte ens röra sig. De ligger i knät, orörliga, stelnade, speglar den fruktansvärda rädsla som sakta börjar gripa tag om mig. Ordet ”slut” ekar i mitt huvud. Det är slut nu. Det är slut. 

 

10 långa år. Jag har gått från liten, sprudlande 5 åring, till flitigt jobbande 10 åring, till fjortisliknande 13åring, till en snart vuxen kvinna. Mina drömmar har utvecklats från prinsessor och drakar till seriösa mål och planer börjar ta form i mitt huvud.  Jag börjar hitta små pusselbitar av mitt liv och försöker frenetiskt passa ihop dem med varandra, försöker ivrigt spå in i framtiden och lika ivrigt kasta mig in i den. Jag glömmer att andas. Ibland känns det som om jag är 15 bara tillfälligt. Som om lilla femåriga jag bara drömmer, och att jag kommer vakna upp när som helst. Och ibland känner jag mig så helt otroligt jävla ledsen över att behöva växa upp. 

 

Det finns så mycket att säga. Jag skulle kunna berätta om min tid i franska skolan. Om när vi hade ett matkrig i matsalen. Eller om de hundratals brandalarm vi har stått ut med (och förmodligen avlöst..). Jag skulle kunna berätta om misshandel och skandaler, eller om vår utbytesvecka med marocko, eller om Champagne, eller om Gnesta. Jag skulle kunna berätta att jag mött min kärlek där, eller att jag hittat världens bästa vänner.

 

Jag har så mycket som jag kan berätta. Jag har så mycket att säga. Men när jag öppna munnen kommer inte ett ljud från mina läppar. 

 

Och kanske är det bäst så. Kanske lämnar vi det osagda osagt. Det orörda orörd. Kanske är det bättre om vi bara känner det. Vi, i 9A och 9B i franska skolan. Kanske är det bäst om vi tysta får möta varandras blickar och läsa  alla ord vi inte kan säga, alla miljoner minnen vi delar med varandra, och låta våra tio år tillsammans glittra mellan oss. 

 

Så tack.  Tack som fan för den här tiden. Tack som fan för allt jag fått. Jag kommer sakna de korridorer jag hatat, jag kommer sakna de lärare jag avskytt. Jag kommer sakna allt. men det är så dags att gå vidare. Lärarna delar försiktigt ut tyglarna till våra liv och vi kommer staka oss fram i början, ovana vid kontrollen, men så småningom kommer vi sitta rakt, höja hakan och äntligen börja göra våra drömmar till verklighet.  

 
Som jag längtat. 

cozytime

Nu har jag varit nere och plockat på mig thaimat, hade tänk mysaaa och bara ta det lugnt själv nu. Var ute på promenad med issa också, vi hade det mysigt. Aja, ska bli skönt att bara ta det lugnt ikväll. till er som faktiskt inte tänker ignorera det faktum att det är LÖRDAG så önskar jag er en trevlig kväll! puss

Bye

välkommen hem

Just nu är jag med Isabel, vi är hemma hos mig men vi planerar att dra ut. Är dödstrött efter igår men vill göra något .. Vi var ju i Uppsala på Klara och Inez födelsedagsfest! Fyfan hahah, den kvällen.. En lång jävla resa och en lång jävla kväll. Hände en hel del men hela grejen var på något sätt kul, vi hade helt enkelt en upplevelse haha. Aaaa.. nej ska inte gå in på något utan nu tänkte jag fixa mig lite smått och sedan röja lite mer wiho, vi hörs senare pussar!

Skype

Han ser ju ut som nio år hahaha min älskling